Mitt otrevliga jag.
Jag har en sida som är riktigt kall, hård och rejält otrevlig. Jag kan väl ibland känna att den sidan av mig kan ta en lite för stor plats… Men det är riktigt bra att ha också!
Som i fredags då en klasskamrat var äcklig…
Och som idag då ett okänt nummer ringer och jag förbereder mig innan jag svarar på att det skulle kunna vara en mindre önskvärd person från förr… Idag var det alltså ett gammalt strul eller vad man ska kalla honom som efter typ 7 år av total tystnad från båda håll slår en pling. Jag hörde ju inte alls vem det var och jag hade svarat hallå så jag fick frågan om det var jag och jag svarade att det berodde på… Det hela urartade så att den coola äldre snubben från förr blev stammig och osäker tillochmed kanske lite skamsen… Haha, jag är så jävla nöjd. Jag gav inte ett skit till samtalet, varför i helvetet skulle jag vilja snacka med en snubbe från förr? Nej tack. Så här avslutades det korta och för honom oerhört obekväma samtalet:
”Jaha… Då vet jag att du mår bra…” (Han hade ju pratat med en vän till mig innan och fått veta allt, jag hade ju aldrig sagt att jag hade det bra, även om han kanske frågat det…)
”Jag lever…” Svarade jag…
”Jaha, vad bra… Vi kanske ses någon gång- kroglivet är ju så stort!” sa han…
”Mja kanske det… Hej.” sa jag…
”Ja hejdå och ta hand om dej så kanske vi ses…”
Klick.
